Lapsellani on sydämenmuotoinen pieni rasia. Sinne hän kätkee itselleen tärkeitä asioita.
Ihmisen sydän on monenmoisen varasto (vrt. Matt. 12:34–35). Sydämeen kätketään ja sydämessä tutkistellaan, sydämestä tuodaan esiin sanoja ja sieltä lähtevät myös teot. Vapahtajan mukaan sanat ilmaisevat, mitä sydämessä on. Sydän voi olla lähellä Jumalaa tai kaukana Jumalasta. Ei kuitenkaan Jumalalta unohduksissa tai kadoksissa, kuten rasiasydän taas voi olla.
Sydän myös kurottuu sitä kohti, mikä ihmiselle on kalleinta: ”Missä on aarteesi, siellä on myös sydämesi.” (Matt. 6:21) Monet halumme ja toiveemme ovat välistä itseltämmekin salattuja ja tulevat esiin, kun elämän tapahtumat muokkaavat sydämen peltoa.
Vapahtajan mukaan sanat ilmaisevat, mitä sydämessä on.
Toisin kuin avoimet rasiat, ihmissydän on muilta tutkimaton: jotain salattua ja vain Jumalan tuntemaa. Sydämen voi kuitenkin myös avata, ja se voi avartua.
Pyhä apostoli Paavali kirjoittaa Filipin kristityille: ”… te olette minun sydämessäni, ja olenpa vankilassa tai puolustamassa ja vahvistamassa evankeliumia, te kaikki olette osallisia samasta armosta kuin minä.” (Fil. 1:7)
Apostolin sydämeen kätketyt seurakuntalaiset! Tämä on lämmin tapa suhtautua, rakkauden yhteyttä. Apostoli vertaakin itseään huolehtivaan vanhempaan: kuin lempeään hoivaavaan äitiin ja rohkaisevaan isään (1 Tess. 2:7,11). Tämä kaikki välittää turvaa ja korostaa yhteyttä, yhteenkuuluvuutta.
Eikä tässä kaikki, Filipin kristityt ovat vieläpä osallisia samasta armosta kuin pyhä apostoli! Kaikki ovat siis osallisia, kukaan ei jää osattomaksi. Samaan syleilevään sävyyn apostoli päättää toisen kirjeensä korinttilaisille toivottamalla, että kaikkien heidän osakseen tulee armo, rakkaus ja yhteys (2 Kor 13:13). Samankaltaiset ilmaisut kaikkien osaksi tulevasta armosta löytyvät myös kirjeestä efesolaisille ja toisesta kirjeestä tessalonikalaisille (Ef. 6:24, 2 Tess. 3:18).
Efeson kristityille pyhä apostoli Paavali kirjoittaa myös Jumalan voimasta, joka vaikuttaa uskovissa: ”Se on sama väkevä voima, jota hän osoitti herättäessään Kristuksen kuolleista ja asettaessaan hänet istumaan oikealle puolelleen taivaassa, ylemmäksi kaikkia valtoja, voimia ja mahteja…” (Ef 1:19–21)
Miten tai mihin käytän saamani armonosuuden? Kun pyhä apostoli puhuu armosta Korintin kristityille, hän kehottaa ottamaan Jumalan armon vastaan niin, ettei se jää turhaksi (2 Kor 6:1). Yksi mahdollisuus kylvää rakkautta on pitää toisia ihmisiä tai ihmisjoukkoja rukouksissa, omassa sydämessään, ja siellä sisimmässään tuoda heitä Jumalan eteen ja taivaan pyhien luo – taivasten valtakuntaan. Sinne, missä yhteinen aarre on!
Kirkolla on selkeästi ilmaistu ymmärrys siitä, miten Jumalan armo on suuri. Hartauden ekteniassa rukoillaan kirkkokansan puolesta, joka ”hartaasti odottaa” Jumalalta ”suurta ja runsasta armoa”. Ehtoollisen edellä rukoussarjassa on myös anomus, jossa pyydetään, että Jumala ”lähettäisi meille jumalallisen armonsa ja Pyhän Hengen lahjan”. Puhumattakaan psalmien monista rukousteksteistä, joissa toistuvasti puhutaan Jumalan armosta, suuresta ja pysyvästä. Juuri sydämellä otetaan Jumalan armo vastaan.
Mitä pidät sydämessäsi?
***
Mitt barn har en liten hjärtformad ask. Där håller hon saker som är viktiga för henne.
Människans hjärta är ett förråd för allt möjligt (jmf. Matt. 12:34–35). I hjärtat gömmer man, eller begrundar, och från hjärtat kommer orden och där har också gärningar sin början. Enligt Frälsaren uttrycker orden vad som finns inne i en människa. Hjärtat kan stå nära Gud eller vara långt borta från Honom. Ändå inte någonsin borttappat eller bortglömt av Gud, såsom en ask kan bli tappad eller glömd.
Hjärtat riktar sig mot det som är värdefullt för det: ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt. 6:21) Många av våra önskemål och olika slags begär är ibland gömda även för oss själva och kommer fram först då olika händelser och vändningar i livet plöjer på vårt hjärtas jord.
I motsats till öppna askar är människohjärtat ogenomskådligt för andra: något fördolt och känt enbart av Gud. Hjärtat kan man ändå också öppna, och det kan vidga sig.
Paulus, den helige aposteln, skriver till kristna i Filippi: ”Jag har er ju i mitt hjärta; både när jag är i bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.” (Fil. 1:7)
Församlingsbor gömda i apostelns hjärta! Detta är ett varmt sätt att förhålla sig, kärlekens gemenskap. Aposteln jämför sig själv med en omsorgsfull förälder: med en kärleksfull mor och en uppmuntrande far (1 Tess. 2:7,11). Allt detta förmedlar en känsla av trygghet och betonar vikten av gemenskap och tillhörighet.
Ja inte bara det, de kristna i Filippi delar till och med samma nåd som den helige aposteln! Alla är alltså delaktiga, ingen blir utan del. I samma omfamnande stil avslutar aposteln sitt andra brev till korinthierna genom att önska dem alla nåd, kärlek och gemenskap (2 Kor 13:13). Likartade uttryck om nåd som kommer alla till del kan hittas även i Efesierbrevet och andra brevet till thessalonikierna (Ef. 6:24, 2 Thess. 3:18).
Till de kristna i Efesos skriver den helige aposteln Paulus också om Guds kraft som verkar i dem som tror: ”samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden…” (Ef 1:19-21)
Hur eller till vad använder jag min del i nåden? När den helige aposteln talar om nåd till de kristna i Korinth, uppmanar han dem att inte kasta bort den nåd som de fått av Gud (2 Kor. 6:1). En möjlighet att så kärlek är att hålla andra människor eller människogrupper i bönerna, i sitt eget hjärta, och där i sitt inre bära dem fram till Gud och tala om dem till de heliga i himlen. Där den gemensamma skatten är!
Kyrkan har tydligt uttryckt sin förståelse av hur stor Guds nåd är. I den enträgna ektenin ber man för det närvarande folket som ”sätter sitt hopp” till Guds ”stora och rika barmhärtighet”. I ektenin före Herrens bön inför nattvarden ber man om att Gud skall ”sända gudomlig nåd och den Helige Andes gåva”. För att inte tala om de många bönetexterna i Psaltaren i vilka man upprepade gånger talar om Guds nåd som är stor och varar för evigt. Det är just med hjärtat som Guds nåd tas emot.
Vad håller du i ditt hjärta?