Kuuntele
Jo aivan pienikin lapsi kiinnostuu peileistä. Peilisalit ovat usein kiehtoneet ihmisiä, ja erilaiset heijastavat pinnat muutenkin: lasipinnasta tai vedestä heijastuvat niin kasvojen kuvat kuin metsän tumma sahalaitainen reunakuvio illan oranssinpunaisessa kajossa tai kuun loisteessa. Kirkkaana päivänä taas pilvet ja taivaan sini heijastuvat järvien tasaisissa, peilityynissä pinnoissa. Merenkin aava voi hohtaa kultaisena auringon säteiden taittuessa veden pinnalla.
Se, mitä peilissä näkyy tai veden pinnassa kuvastuu, kiinnostaa ja kiehtoo. Saduissa kuvataan taikapeilejä. Kaunokirjallisuudessa peilikuva, joka heijastaa kasvot toisin päin, esiintyy esimerkiksi dekkarin juonien koukeroissa. Myös Tolkienin Tarussa sormusten herrasta löytyy tähtitaivasta heijastava järvi sekä Galadrielin peili.
Jatkuva peileihin pälyily tuskin on hyvä, mutta joskus voi olla myös vaikea katsoa itseään peiliin. Mikä on se, mikä minussa heijastuu? Minkä kiilto silmissäni on? Säihkyykö silmissä innostus, välittyykö katseessa myötätunto? Vai etsiikö katse muuta, jotakin ehkä ahneestikin metsästäen?
Sananlaskujen kirjassa sanotaan: ”Veden kalvossa näet kasvosi, lähimmäisessä näet sydämesi.” (Sananl. 27:19) Se, mitä kaipaamme, näkyy siinä, mitä etsimme, mitä toisilta toivomme ja miten muita kohtelemme. Ihminen voi etsiä monenlaisia asioita, kaikkea kadonneista avaimista ja lähimmästä autokorjaamosta rakkauteen, lohtuun tai sopiviin sanoihin. Aina emme ehkä itsekään tiedä, mitä etsimme.
Pyhä piispa Tiihon Zadonskilainen toteaa, että ”ihmiset tavoittelevat kiihkeästi sitä, mitä rakastavat” (Pyhä Tiihon Zadonskilainen, Lintulan luostari 2021, s. 98). Niinhän vaikkapa monet kullanetsijät tekivät kultakuumeen kaudella: he kärsivät hankalia oloja, vaaroja ja vaivoja löytääkseen sen, mitä tavoittelivat.
Ihminen etsii sitä, mitä rakastaa. Magdalan Mariakin etsi. Hänen silmänsä olivat kyynelissä, kun Jeesus sanoi hänelle: ”Mitä itket, nainen? Ketä sinä etsit?” (Joh. 20:15) Myös haudalla enkeli sanoi naisille: ”Älkää te pelätkö. Minä tiedän, että te etsitte ristiinnaulittua Jeesusta.” (Matt 28:5) Pyhä Magdalan Maria etsi ja hän myös löysi.
Psalmeissa on useita kehotuksia etsiä Jumalan kasvoja (mm. Ps. 105:4, Ps. 27:8). Samoin profeettojen kirjoissa on kehotus: ”Etsikää Herraa” (Sefanja, Aamos, Jesaja). Etsimiseen liittyy myös lupauksia: ”Te etsitte minua, ja te löydätte minut!” (Jer. 29:13) Matteuksen evankeliumissa vuorisaarnassa Kristus sanoo: ”Etsikää, niin te löydätte.” (Matt. 7:7, ks. myös Luuk. 11:9)
Etsinnän suhteen pyhä Tiihon ohjeistaa: ”Keino ja menetelmä Jumalan löytämiseksi on aito sydämen nöyryys ja harras rukous. (…) Etsi Jumalaa sieltä, missä olet ja missä asut. Jumala on kaikkialla…” (Pyhä Tiihon Zadonskilainen, Lintulan luostari 2021, 99–100). Sekä Jumala että lähimmäinen ovat lähellä.
Nöyrästä sydämestä voi Jumalan armokin heijastua.
*
Till och med ett alldeles litet barn är intresserat av speglar. Spegelsalar har ofta fascinerat människor, och olika reflekterande ytor över lag: i glasytor eller vatten reflekteras såväl ansiktsbilder som mörka spetsiga skogskantfigurer i kvällens orangeröda ljus eller månens sken. På en klar dag återspeglas moln och det himmelsblå i stilla, spegelblanka ytor av sjöar. Det vida havet kan också blänka i gyllene ljus då solens strålar reflekteras i havsytan.
Det som man kan se i spegeln eller som avbildas på vattnets yta är det som intresserar och fascinerar. I sagor nämns magiska speglar. I skönlitteratur förekommer till exempel i en deckares intrigsvändningar en av spegeln vänd ansiktsbild. I Tolkiens Sagan om ringen finner läsaren också en sjö i vilken stjärnhimmeln återspeglas, och även Galadriels spegel.
Att hela tiden kasta blickar till speglar är knappast bra, men ibland kan det även vara svårt att se sig själv i spegeln. Vad är det som jag återspeglar? Vad glänser i mina ögon? Förmedlar ögonen iver eller finns det medkänsla i blicken? Eller söker jag med blicken något annat, kanske febrilt jagandes?
I Ordspråksboken sägs: ”Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.” (Ordspr. 27:19, Kyrkobibeln) Vad vi längtar efter tar uttryck i vad vi söker, vad vi önskar av andra och hur vi behandlar andra. En människa kan söka flera saker, allt från borttappade nycklar och den närmaste bilreparationsverkstaden till kärlek, tröst och lämpliga ord. Vi vet inte alltid heller själva vad vi egentligen söker.
Helige biskop Tikhon av Zadonsk säger att ”människor söker febrilt efter det som de älskar” (Pyhä Tiihon Zadonskilainen, Lintulan luostari 2021, s. 98). På det sättet har ju bland annat flera guldgrävare gjort under tider av guldrush: de har lidit av svåra förhållanden, faror och mödor för att hitta det som de ville nå.
En människa söker efter det hon älskar. Även Maria från Magdala sökte. Hennes ögon var i tårar då Jesus sade till henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” (Joh. 20:15) Även vid graven sade ängeln till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst” (Matt 28:5). Heliga Maria från Magdala sökte och även fann.
I Psaltaren uppmanas flera gånger att man ska söka Herren och hans ansikte (bl. a. Ps. 105:4, Ps. 27:8–9). Även i profetböckerna finns uppmaningen att söka Herren (Sefanja, Amos, Jesaja). Letandet är förknippat med ett löfte: ”När ni söker mig skall ni finna mig” (Jer. 29:13). I bergspredikan i Matteus evangelium säger Kristus: ”Sök, så skall ni finna.” (Matt. 7:7, se även Luk. 11:9)
När det kommer till sökandet handleder helige Tikhon: ”Medlet och metoden för att finna Gud är hjärtats äkta ödmjukhet och andäktig bön (…) Sök Gud där du är och bor. Gud är överallt… (Pyhä Tiihon Zadonskilainen, Lintulan luostari 2021, 99–100). Både Gud och din nästa är nära.
Från ett ödmjukt hjärta kan även Guds nåd återspeglas.
